”Jag har aldrig sett mig själv som en resultatmaniker, ett aningens rastlöst intellekt kanske, men ingen högvarvstok med nerverna som fartränder längs låren. Ändå, att komma från en digital värld med omedelbar visuell belöning till att börja ett trädgårdsprojekt är att bromsa mitt i ett kreativt språng.
Bli hängande i steget.
Och inse att det tar fem år, minst, inte fem minuter eller fem timmar, att få se resultatet. Realtid, fast i en högre division. Till dess får man idka en lågväxeltillvaro där visionen står på tillväxt, bokstavligen – stå ut med att det sker i ultrarapid. Inga viljor i världen kan stressa processen, forcera förloppet, komprimera tidsrymden.”
Jag skrev det för två år sedan, då om skillnaden mellan att vara grafisk formgivare och trädgårdsmästare. I dag kan jag konstatera att det finns smärtsamma likheter mellan att anlägga en trädgård och att skriva en bok. Och samma sällsamma skönhet i den saktmodiga framåtrörelsen. Det är så jag skriver, jag får acceptera det. Plantera mina litterära frön, vattna, gallra, rensa ogräs, se stjälkarna spreta mot skyn, se några av dem dö. Börja om, plantera, vattna, gallra, rensa ogräs. Glädjas åt att det knoppar emellanåt, växer sig starkare.
Jag hittar ett uttalande av Rob Serling, manusförfattare till den amerikanska tv-serien ”Twilight”, till vilken han tydligen skrivit 70 av de 100 avsnitten för de tre första säsongerna. Han sa: ”Varje Twilight-manuskript tar mig 35 till 40 timmar. Det är ett tidsschema som innebär att om jag tappar en penna och då böjer mig ned för att ta upp den, blir jag två veckor efter.”
Jag har en ett helt schatull av pennor, uttippat över golvet.
Inlägg
Hmm... :) Jag lekte fram min trädgård med den stora okunskapen, förhoppningen att...ska vara klart snart, helst NU! Kom igen nu växterna, väx!
SvaraRaderaHade ingenting att börja med. Totalkaos. Men har gjort vad jag såg inom mig. Men med begränsningar. Kostnaden måste bli så låg som möjligt. Prioriteringar. Men tiden...ähhh...
For fram som en bärsärk nästan. Fick bara mothugg av "medmänniskor" från början. Men jag tror att de tiger stilla nu.
Ha det gott!
Inte för att jag har sett Twilight, men i trädgårdsprogrammet där folk skall kvalificera sin trädgård till The Yellow Pages verkar de använda samma manus till alla avsnitten. Man även om det är arbetsbesparande, är det nog inte så lyckat .... Det måste väl finnas någon möjlighet till "återvinning" även om man skriver en bok?!??
SvaraRaderaHur som helst - Glad Påsk!
/Ruben
Så fint du skriver! Ja, det är med tempot är något man måste jobba med. Två år i rad hade jag som nyårslöfte att jobba med mitt tålamod. Det är svårt men väldigt rewarding när man lyckas stävja det. Jag tror att det är nödvändigt att inte vara resultatinriktad för att uppnå det man helst vill, det som är äkta. Inte contrived för att återigen använda engelskan (jag är gymnasielärare i engelska och svenska). Jag läser just nu Cormac McCarthys Border Trilogy, en tegelsten på över 1000 sidor. Idag när min blick for över orden på sidan, rätt oengagerat just då, tänkte jag på alla de timmar han lagt på just de orden, kanske.
SvaraRaderaJag fattade inte det där med pennan. Varför tog det två veckor för honom att komma ifatt? Känner mig aningen dum ...
Jag tror det var en medveten överdrift; han har ett enormt tempo, men kan samtidigt inte råka ut för den minsta malör som stör koncentrationen? Men det finns säkert olika tolkningar, en intressant "bild" av det kommersiella skrivandets villkor var det hursom.
SvaraRaderaNär man inte har världens längsta tålamod, så är det till att börja med oerhört frustrerande att börja pilla i sin trädgård. Allt tar sån tid! Det är minsann ingen instant gratification, man måste ha visioner, man måste kunna planera, man måste begripa att om jag sätter ett sånt här litet, litet rufs nu, så kommer det (förhoppningsvis) att bli något yvigt och stort - om något år eller så. Det, i kombination med att när man väl rensat och ansat så måste man börja om från början, för det håller sig ju inte så där snyggt. Detta kan bara uttryckas som stor frustration!
SvaraRaderaMen så småningom, en salig dag, så kan man ändå gå upp i det där, att vara här och nu, att inte bli irriterad för att det långsiktiga resultatet inte blir ögonblickligen uppenbart. Och det är en skön känsla! Synnerligen nyttig tror jag, för oss hastiga människor.
Jag kan tänka mig att det är samma frustration, men också samma lyckokänsla när man skriver för att verkligen skriva, om du förstår vad jag menar.
Långsamhetens lov:-) Kram!
SvaraRaderaJisses. Wow. Som jag har nämnt tidigare är jag en "sucker" för snyggt språk och spännande språkbehandling. Nilla, du har det, och du har "det" i din levande penna (och säkert i varenda golvad, tippad penna också), och oj så glad jag är att få ta del av det du skriver. För det är snyggt, riktigt snyggt.
SvaraRaderaJa visst ja, du skrev om trädgårdsskapande också. Det gick mig nästan förbi, då jag fastnade i din maffiga skrivstil. Men visst har du rätt, om tålamod, om spirande grönska, om processer och frustration.
Sänder dig ett virtuellt fång påskblommor, tillsammans med språkligt hänförda och varma hälsningar,
Helena, The Swenglish Home
Jag har precis lyssnat på bildradions avsnitt från 14 mars. Där talar Göran Segeholm om vikten av att låta idéerna och tankar mogna. Han jämför freelans skribenten med jordbrukaren. Det bästa man producerar är det som vuxit långsamt. Lyssna gärna det finns fler avsnitt som kan vara värda att offra en stund på. Adressen är: http://segeholm.typepad.com/
SvaraRaderaHar varit ute i trädgården idag o sonat mina synder sen i höstas.... lämnade en massa fallfrukt åt fasaner o senare hjortar o festa på. Tyvärr föll ju en himla massa snö innan kalaset var över!
SvaraRaderaSlogs då av att det poppade upp en massa blommor så fort jag vänt ryggen till i fem minuter.... Så långsamheten gäller inte lökväxter om våren ;-)
Glad Påsk o ha´t himla gôrgôtt
Nina
Jag har märkt något konstigt med mig och trädgård. När jag var yngre så hade jag definitvt inget tålamod. Om jag läste om perenner som skulle blomma först efter flera år så slutade jag att fundera på dom. Inte kunde jag tänka mig att vänta i åratal, trots att jag fortfarande skulle vara ung då perennerna gått i blom. Nej helst skulle dom blomma redan då jag köpte dom.
SvaraRaderaMen nu kommer det märkliga. Ju äldre jag blir, ju mer tålamod med trädgården får jag. Nu börjar tankarna vandra till bonsaier. Jag planerar att så pioner som tar 7 år på sig innan dom visar första knoppen. Vad det beror på vet jag inte. Jag har egentligen ingen förklaring. Det borde ju vara tvärtom. Men en sak kan jag konstatera. Det känns väldigt rogivande och skönt att ha fått trädgårdstålamod. Var det än har kommit ifrån.
Som vanligt blir jag oerhört inspirerad av att läsa dina härliga texter. Jag bara njuter.
Och jag önskar dig en riktigt skön påskhelg!
Ja, det där med tappade pennor och störd koncentration är nog anledningen till att jag började ägna mig åt mer praktiskt än intellektuellt arbete när jag hade en hel flock barn en gång i tiden. Då man knappt kunde få läsa en hel tidningsartikel, än mindre författa en.
SvaraRaderaOch det var där som trädgården kom in i bilden...det går faktiskt att så frön och vattna och klippa gräs i sällskap med barn, och det gör ingenting om man blir avbruten.
Men du gör uppenbarligen rätt med ditt skrivande, för det blir ju så bra!
Tålamod, tålamod, tålamod...
SvaraRaderaJag försöker intala mig själv att jag har just det men samtidigt vet jag sanningen - jag har inte tålamod att vänta, får jag vänta för länge så tröttnar jag.
Du skriver vackert och jag gillar din liknelse med trädgården
Ha en skön påskhelg
Kram