onsdag 10 mars 2010

Räkna är guld, skriva är silver

Man kan inbilla sig att skriva prosa är att lägga ord till ord, mening till mening, stycke till stycke. Man ska ju i alla fall få ihop till minst 210.000 tecken, ett magiskt nummer. Det lär nämligen vara minimiantalet, har jag hört, för att ett förlag överhuvudtaget ska betrakta materialet som stort nog att teoretiskt kunna vara en ”bok”, och då har de inte ens tagit ställning till själva textens kvalitéer. Därför blir man emellanåt lite fixerad vid att hålla räkningen – och frustrerad när tecknen verkar bli färre, inte fler, trots att man skriver och skriver. Åtminstone om man som jag har en tendens att skriva i ett slags kreativt fritt fall (lätt besläktat med reklambranschens berömda ”brainstorming”, som ju går ut på att okritiskt och ofiltrerat låta idéerna poppa ur skallen helt enkelt). Först efter ett tag tar jag mig samman, blir saklig, rationell och minns vad min fantastiska svenskalärare än gång försökte lära mig. Sådana saker som begriplig grammatik, kommatering, subjekt och predikat. Eller bara att sätta punkt. Detta kallas också redigering, sägs det. Slutresultatet brukar bli oavgjort. Mellan mig och svenskaläraren (jag har upptäckt att hon gärna kommer på högerkanten, försöker lobba in nåt om syntaxen, när jag är upptagen av att smaaaka på ord).

Hursomhelst var det den där dagen när, efter frukost, en av novellerna hade startläget 26.815 tecken. Vid lunch var den nere i 26.662, vid eftermiddagsfikat 25.536. Hur jag än skrev, hade jag inte kommit längre än till 25.485 framåt kvällningen. Det är sådana dagar man kan komma på sig sjäkv med att undra om man skulle göra något annat, något som går framåt. Ta busskort?

17 kommentarer:

  1. Men se där! Det magiska numret hade jag faktiskt aldrig hört talas om. Men gäller det alla slags böcker, liksom ett snitt som krävs för den mesta litteraturen? Tänker på alla dessa kortromaner (eller vilket namn de nu har) som kommer ut. I övrigt känns detta igen, jag skriver som ett vattenfall - sedan petar jag runt i texten och inser att jag har mindre text än jag inledde med.

    Skämt åsido, det är ett otyg detta skrivande. Jag funderar också på om något i stil med busskort vore en vettigare idé. Synd bara att jag inte ens fixat körkortet ännu...

    SvaraRadera
  2. Lisa, det gäller allt, vad jag förstår. 210.000 tecken låter mycket, men blir bara typ 100 sidor färdig bok. Vilket väl är minimum för en kortroman också. Fast, det skulle inte förvåna mig om det finns undantag från ""regeln".

    SvaraRadera
  3. Att stryka och komprimera är en njutningsfull konst! Tänk t ex på två så sinsemellan så olika litterära giganter - språkkonstärerna Hjalmar Söderberg och Doris Lessing (sedär, en helt igenom subjektiv arboarktisk åsikt) - det som står mellan orden, raderna och sidorna är det allra mest sensationella... Och det dolda innehållet och de talande pauserna skapas knappast med hjälp av stor ordmängd...

    Kan slå vad om att ditt alster strålar ännu klarare efter dagens bearbetning.

    SvaraRadera
  4. Arboarkticum, så sant, visst är det också njutningsfullt att skyffla runt, ta bort, komprimera och se texten växa i och med det. Och mellanrummen, de fyllda tomrummen är så oerhört viktiga. Fast, sen ska de ju likt f-nat bli 210.000 tecken, minst...

    SvaraRadera
  5. Asså den där 210.000-tecknensregeln... den är ju bara... tramsig! Vilket är en dålig tröst, när regeln oavsett åsikt måste följas...

    SvaraRadera
  6. Med e-boken kanske det finns ett liv också för kortare texter, det är väl att trycka en bok som inte blir ekonomiskt om den understiger 100 sidor...

    SvaraRadera
  7. Även om du inte kommer upp i 26 tusen tecken, tycker jag det är väldigt trevligt det som är!!
    /Ruben

    SvaraRadera
  8. Hej där, jag missade att trycka på Följ.. när du bytte sida. Men nu är jag tillbaks!! Hittade dig genom en annan hemsida i USA. Världen är aldrig större än ett par, tre, fyra tecken tycker jag...

    Och där är du, i ett annat format, mera av dig helt enkelt. Härligt!
    Jag sänder dig nu 10.000 lättsamma, varma vårtankar, att användas efter sunt förnuft. Fånga!

    SvaraRadera
  9. Nilla, jag hittade dig hos Intercontinentala trädgårdsdesignern... Och då visste jag inte att det var du....;-) Small world!

    SvaraRadera
  10. Vi verkar brottas med samma problem som jag just nu; jag har så många uppgifter att skriva på min kurs och vissa dagar får jag bara ner runt 100 ord på sidan. Och stryker dem också dagen efter... "Easy reading is damn hard writing" sade Nathaniel Hawthorne, och jag instämmer helt; mycket jobb är det att försöka kristallisera vad man VERKLIGEN vill säga.

    Så måste jag ta en quote till även om det här blir långt: "If you want to get rich from writing, write the sort of thing that's read by persons who move their lips when they're reading to themselves" av Don Marquis. Fick mig att le när jag tänkte på mina döttrar som just nu vadar igenom Harry Potter böcker :-)

    Ha en mysig helg, det lossnar nog när det är dags... försöker jag tappert trösta mig med också!

    SvaraRadera
  11. Vissa dagar är såna.... andra är det ett flöde utan dämme....
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  12. Alltså jag är ju ingen matematiker - men jobbar när oerhört begåvade matematiker som gör beräkningsmodeller för de mest avancerade scenarios och jag tror helt enkelt att det faktiskt FINNS tillfällen när 25485 tecken helt enkelt är fler än 210000. Åtminstone mer värda!

    SvaraRadera
  13. Men kära människor, sluta räkna! Låt allt vara till den dagen det känns någorlunda färdigt - om ens då! Låter jag som en pekpinne? Jag tror ni förstör ert underbara flöde.

    SvaraRadera
  14. Hej igen! Bistorta är en Ormrot, rätt lik blodtoppen faktiskt. Kanske är de släkt. Ja, temperaturen är underlig just nu. F som strax kommer hem från Zurich och Freiburg har haft det mycket kallare än vi och snöfall dessutom.
    Ha det jätteskönt för du har väl ingen snö att halka runt i.

    SvaraRadera
  15. Haha jag förstår precis. Hade tänkt göra en serieroman och hamnar ofta i att räkna sidor. Kram

    SvaraRadera
  16. Less is more. Finns det magiska talet på riktigt?

    SvaraRadera
  17. Aha, det kan vara orsaken till att jag aldrig kommer igång med att skriva - jag hatar matematik och att räkna gör mig sååå trött. Konstigt att de där svenskalärarna sitter på axeln och kikar på vad man företar sig - skumt...
    Ha en skön helg
    Kram

    SvaraRadera