måndag 22 mars 2010

Läsa vill



Jag läser en hel del recensioner. Ibland springer jag genast och köper boken. Ofta blir jag besviken, känner inte igen min läsupplevelse i anmälan. Andra gånger är det precis tvärtom. En debutant, Elin Ruuth, med boken Fara vill, fick ett antal blandade recensioner i januari. Jag upplevde dem som blandade, trots att flera av recensenterna hystade fram massor av uppmuntrande ord. Men det är gnället emellan som gnisslar, tar emot, det fungerar ju så; Ruuths skrivkonst kallades lite dubbelbottnat ”läckra formuleringar” (DN), eller ”språklekar” (GP). Positionerades vankelmodigt som ”prosalyrik, tja” (Expressen) eller ”någonstans mellan dikten och anteckningen, fragmentet och dagboksbladet” (Sydsvenskan). Som om man inte kunde ta henne riktigt på allvar. Sedan slogs det i en och annan tretumspik; ”emellanåt blir formuleringarna aningen lillgamla” (GP). ”Nästa gång hoppas jag på något maffigare, helt enkelt” (Sydsvenskan), och strax därpå ”Ibland landar det blott i meningslös, smålustig trivia eller försök till aforismer” (Expressen), gick de på. Någon nättyckare tyckte att Ruuth visserligen skrev bra, men det var ju ibland bara några rader per sida, och vederbörande tänkte minnsann vänta tills hon hade något att berätta… Corren skrev ”Naturligtvis har även en sådan prosalyrisk roman sin publik, men mig tilltalar den inte.” 

Sånt blir man ju inte lässugen av.

Av en ren (lycksalig) händelse snubblade jag så över ett smakprov, de första sidorna, av denna bok. Och blev helt förälskad. Jag har visserligen bara läst dessa inledande stycken. Men vilka stycken.

Hör bara hur Ruuth gör underhudsfett existentiellt. Hur hon låter bristen på denna fettreserv teckna relationer, hela livsögonblick:

”Varje gång jag åker upp till Luleå har de snurrat jordgloben ett kvarts varv. Mexiko har de sett, eller Indiska oceanen. I varje rum luktar överkasten som en ny kryddblandning, en ny epidemi. I kramarna mäter mamma mitt underhudsfett, det är den norrländska omtanken.”

”Männen jag träffar har inget hull på kroppen. Det sammanlagda underhudsfettet skulle nätt och jämnt fylla en liten, guldkantad kaffekopp. Men jag kunde smörja alla gnisslande dörrar med det, så vore det inte lika uppenbart; hur de kommer, hur de går.”

Har Ruuth inget att berätta? För mig hade redan dessa rader, var för sig och tillsammans, mer att berätta än ett flertal hela romaner jag skulle kunna räkna upp – av långt mer etablerade författare.

Återkommer när jag läst hela (förlaget har försvårat denna ambition med att sätta ett synnerligen högt pris på de 123 sidorna (notera gärna hur mycket tjockare den ser ut på Bonniers promotionbild, en klar 220-siding, minst) – jag får fråga kassören om vi ska invänta pocketutgåvan eller om vi tror så starkt på resten av boken, att den är värd sin vikt i guld, ord för ord). 

11 kommentarer:

  1. Du gör mig nyfiken.... Får ut o leta!
    Ha´t himla gôrgôtt i läsvrån
    Nina

    SvaraRadera
  2. Ja, det var inga "överflödiga funderingar" där inte;-)

    Jag fastnar också ofta för det där helt fräscha sättet att beskriva saker på... Hoppas att resten är lika pinfräscht!
    (kollade på bilden... japp, de har verkligen fettat upp de 123sidorna)
    När kommer rapporter från ditt egna skrivande?

    SvaraRadera
  3. Handlar du inte på nätet? Jag har helt övergivit bokhandeln, ja, faktiskt. Prisskillnaden är alldeles för stor för att låta bli.

    De citat du ger är sådant jag också strukit för. Ska bli spännande hur du ser på resten.

    SvaraRadera
  4. Norrländsk omtanke mätt i underhudsfett? Onekligen eget. Och jo, nog finns det lite av det där särskilda: de tysta orden mellan bokstäverna och raderna som gör texten så mycket större? Alls icke oävet!

    SvaraRadera
  5. Eva, ja, så mycket jag kan. Men redan nätpriset är 122 (som om en mer "normal" roman på 270 sidor skulle kosta 270 kr). Men vad värre är, jag bor i England, så portokostnaden blir 50% till...

    SvaraRadera
  6. Verkar vara en spännande bok.
    Ha det bra
    Kram

    SvaraRadera
  7. Den boken vill jag läsa, absolut. Kollad på bokus där kostar den 122:- dvs ca en krona sidan. Väntar till löning. Kram

    SvaraRadera
  8. Ajaj, så du bor i England! Frågan är om det inte blir billigare för dig att få den skickad av någon vän här? Köpte en bok via Bokus, som jag verkligen rekommenderar, Melankoliska rum av Karin Johannisson, till någon i Norge. Det blev billigare för mig att skicka den än det var via Bokus till Norge.

    Kul att du gillade min bild Möte mellan oliktänkande eftersom det är en bild som jag själv tycker mycket om.

    SvaraRadera
  9. Om man nu ska bry sig om recensioner så gäller det, som jag ser det, att hitta någon/några som man vet stämmer med ens egen uppfattning. Annars är det bara förvirrande och jobbigt. Och priset? Vad får författaren? Inte mycket.

    SvaraRadera
  10. Hej bibliotek finns ej i närheten eller? kanske kö men väntan på pocket kan bli längre, kul att du hittar till mig ibland hoppas du får nåt tips nu och då......

    SvaraRadera