fredag 12 mars 2010

Karaktäristiskt önsketänkande

På bokbloggen bokhora (är det bara jag som har svårt för det chica namnet?) har man en trevlig fredagsövning; diverse litteraturrelaterade frågor dyker upp. I dag gällde det ”Vilken romankaraktär skulle du vilja träffa?”. Visst är det så, att somliga litterära gestalter blir så levande och intressanta personligheter att man tycker sig känna dem, önskar man kunde ringa upp, föreslå tid och plats och…

Svaren lät inte vänta på sig, och kul var det med bredden på de fantiserade träffarna. Vad sägs om Bilbo, Anne på Grönkulla och Orlando – bara några av förslagen på bloggen. Helst ska man väl svara, tycker jag, utan att tänka efter särskilt mycket. Det är i de spontana önskningarna våra egna alter egon kan skymtas – om jag får vara eder amatörpsykolog. Eller visar de på de karaktärer vi själva önskade att vi vore? Vet inte, men kul är det.

Själv fann jag mig otvunget svara ”Smilla (med eller utan snö) och Pippi Långstrump (gärna med Herr Nilsson). Vi skulle ha saftkalas och jag får en känsla av att det blir jag som får städa upp efteråt.”

Jag får väl ta det med terapeuten sen.

ps. skriv gärna era egna favoriter i kommentaren!

19 kommentarer:

  1. Rolig tankelek! Det första som dök upp här var katten Behemot i Mästaren och Margarita - den skjutglada stora svarta katten som går på bakbenen och som botar sin skottskada med en klunk bensin.

    Som sagt - en spännande nöt för terapeuten ;-D

    SvaraRadera
  2. Skjutglad katt låter som en träff värd att vara med på. Gissar att det brukar gå vilt till i Uppland?

    SvaraRadera
  3. Svår fråga... Jag satt länge och funderade på detta.
    Kunde inte komma på någon fiktionfigur egentligen.

    Däremot har jag alltid velat träffa Vita Sackville-West från Sissinghurst. När jag läst om henne och hennes liv så har jag blivit oerhört nyfiken på henne som person, poet och trädgårdsvisionär... På ett sätt är hon ju en fiktionfigur i och med att hon inte längre finns bland oss.
    Jag undrar hur illa jag ligger till? Vad säger doktorn?

    SvaraRadera
  4. Nu låter ju detta inte klokt men innan jag hade läst klart inlägget så var det Pippi Långstrump som dök upp även hos mig. Men det finns en till och det är Jan Mårtenssons antikhandlare Johan Kristian Homan. Han skulle få bjuda på en av sina kulinariska middagar. Och för ordningens skull skulle väl även hans särbo Francine få vara med.

    SvaraRadera
  5. ....givetvis placerar jag mig själv i England. Skulle kunna tänka mig att krypa in i huvudet på någon av alla de briljanta engelska deckare som löser mysterier utan att behöva befatta sig särkilt mycket med det slaskiga och blodiga. Typ Lord Peter Wimsey eller varför inte Sherlock Holmes...fast jag skulle nog avstå från valda delar av historien om Baskerville´s hund. Miss Marple förstås. Kommissarie Lynley. Men varför är det bara herrarna som är sådär brittiskt svalt aristokratiska?

    SvaraRadera
  6. Hej,
    och tack för din hälsning på min blogg... och så skoj, för det gjorde ju att jag hittade dig. Eftersom jag är lika förtjust i maffig språkbehandling som i vackra fotografier så var det liksom en fullträff! Så roligt att ha hittat din blogg (dina bloggar) och det skall bli spännande att finna eventuella ögonblick av igenkänning i reflektioner av en annan svengelska i tedrickarland...

    Varma hälsningar,
    Helena

    SvaraRadera
  7. Kapten Long John Silver var det som först dök upp i huvudet. Och sedan trollkarlen Ged i Ursula K. LeGuins böcker om Övärlden. Jag undrar vad psykologen säger om det.
    Jag har också vissa problem med namnet Bokhora så du är inte alls ensam om det.

    SvaraRadera
  8. Just idag skulle jag gärna vilja träffa kapten Marcel, som far omkring på ett litet lastfartyg.... När han kommer i hamn försöker han blåsa liv i människors drömmar...
    O jag skulle vilja få minaunderblåsta ;-)
    Drömmar vid havet av Björn Larsson, som är en ny bekantskap för mig.
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  9. hejsan och tack för besöket och kommentaren om Maigret. Kan säga att om det finns en romanfigur jag inte vill träffa är det nämnde Maigret i den bok jag skrev om, han var ju vansinnigt förkyld hela tiden......
    Kul att hitta hit ska kika runt....
    och vem jag vill träffa, ingen aning!

    SvaraRadera
  10. Många som skulle vara spännande att träffa. Barnmorskan, som jag inte minns namnet på i Kerstin Ekmans trilogi Vargskinnet och rövarmor i Selma Lagerföfs novell Julsosorna för att nämna några.
    Bokhora - fruktansvärt namn, tycker jag men det är kanske till för att provocera.
    Fortsatt trevlig söndag
    Birgitta

    SvaraRadera
  11. Hej, det första som spontant dyker upp är den galne hattmakaren, antagligen för att vi nyss såg Alice på bio.

    Svårt, måste fundera lite...

    Marit

    SvaraRadera
  12. Vintern, den snörika, är nog kornellens vackra tid.
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera
  13. Kul, kul, men jag blir lite fundersam över mig. Svårt att komma på någon och när det väl hände, efter att gått med ögonen utefter en massa böcker, så blev det bara män. Jag slutade vid K för jag kommer inte att kunna välja en. Och det blev två: Paul Austers David Zimmer i "Illusionernas bok" (helst förstås Auster själv om jag får välja) och sedan Jonas Wergeland i Jan Kjaerstads underbara trilogi. Så blev det. Kram!

    SvaraRadera
  14. Vad roligt med alla kommentarer, som för mig blir till goda lästtips dessutom! För flera av dessa karaktärer har jag inte haft den äran att möta själv, ens i bokform.

    SvaraRadera
  15. Får man önska en gång till?

    Jag har gått och grunnat nu. Och så läste jag inlägget en gång till och såg att jag inte behövde krypa in i deras identiteter.

    Så nu vill jag alltså väldigt gärna träffa Cecilia Tallis, en av huvudpersonerna i Ian MacEwans roman Atonement. Den har nämligen två alternativa slut. Jag vill att hon ska berätta för mig hur det EGENTLIGEN slutade.

    SvaraRadera
  16. Hej, fin blogg du har! Jag gillar namnet, och det texter jag har läst. Jag gillar INTE namnet Bokhora, men jag gillar mycket din text om flipflops och så gillar jag Elin Ruuths bok som jag skrivit om. Men en märklig sak: Du skriver om flipflops (du kommenterar jag på fel ställe, fel av mig) så att man tänker att du borde vara född på 60-talet men så kan det kännas som att du är 30 när du skriver. ?. Och just när jag ska avsluta denna kommentar så ser jag att du skrivit om Atonement - min älskade bok, som jag skrivit uppsats om!!!!! Wow! I'll be back! Eva, 57

    SvaraRadera
  17. Och oj, så slarvigt jag skrivit: JAG kommenterar på fel ställe menar jag. Och så ser jag att det inte är du utan Tant Grön som skrivit om Atonement.

    SvaraRadera
  18. Den första jag kom att tänka på var Astrid, hon i Gerda Antis "Jag reder mig nog". Det var många år sen jag läste den, men hon blev nästan som en bekant. Sen kom jag att tänka på kvinnorna i Jane Austins böcker, det skulle vara intressant att träffa någon ur den tidsepoken!

    SvaraRadera
  19. Det är så många som jag skulle vilja träffa, karaktärer som fastnat i mitt minne långt efter avslutad läsning så det är svårt att bara namnge en, men Smilla är en av dem iofs. Harriet Vane, Aziz i Enkel biljett, familjen i Ann Patchetts Någon vakar i natten. Fast kanske ännu hellre författarna.

    SvaraRadera