torsdag 18 mars 2010

Fotfilosofi


Jag ska snabbt säga att utanpunkt inte blivit en modeblogg, men jag kan emellanåt inte förvägra er, eller mig själv, några funderingar kring de mänskliga beklädnadsriterna. Mina egna inget undantag, förstås.

Jag tänkte mig att köpa ett par flipflops på Heathrow, den där gången för ett par år sedan, på vägen ner till Östafrika. Jag insåg att jag inte ägt några sedan 1975, eller så. Det var väl då de första gången blev töntiga och föll i glömska i flera decennier (åtminstone i min skohylla). Som tur var hade jag nu T med mig, en modern människa som kunde ge mig den nödvändiga uppdateringen av dessa strandsulors utveckling under 2000-talet. Det första som kom att chockera mig var priset. Det fanns inte ett par under 200 svenska kronor, många kostade det dubbla. Halva grejen med flipflops, sa min stenåldershjärna, var att man kunde köpa dem för en tia. Det andra som slog mig var att de endast fanns i märkesdesign. Bara det. Jag köpte till slut ett par Quicksilver. Ett märke med cred, bekräftade T, hade jag bara varit skateboardare…

Det var först när vi kommit ut till öarna och havet som jag förstod på djupet hur rätt det varit att köpa ett par av dessa gummidojor. Vi hade anlänt till landet flipflop. Det var som att komma hem. Till sjuttiotalet. Här såg flipflopsen ut som i min barndom – fulorange, konsumblå eller med misstänkt psykedeliska banalmotiv tryckta på sulornas ovansidor. Men ingen snobbism. De till och med kostade detsamma som då, en och en halv dollar (cirka en svensk tia). Antagligen hette de inte ”flipflops” heller, utan den swahiliska motsvarigheten till svenska sjuttiotalets ”badskor” (eller tryter mitt minne – rätta mig den som kommer ihåg!).

Jag upptäckte snabbt att mina snajdiga märkesflipflops var odugliga i den terräng denna skomodell en gång var tänkt för. De blev absurt hala så snart de blev blöta, och tåbanden i tyg som fått ersätta den klassiska, formpressade plasten, fångade varje sandkorn i sina veck. Också den kortaste promenad blev därför olidlig, i dubbel bemärkelse; jag slirade okontrollerat på gummit, och var skinnlös mellan tårna redan första eftermiddagen. Det slutade med att jag oftast gick barfota, men det var jag inte ensam om, det var den näst vanligaste fotfilosofin här.

Masaierna, krigarfolket, hade också designersandaler, av eget snitt. Sulorna var långa rektanglar skurna ur bildäck. Färggranna band eller läderremmar band sedan ihop det hela runt foten. Skorna var oerhört läckra och skulle klå Quicksilver i cred på vilket klubbgolv som helst.

14 kommentarer:

  1. Tack för denna skoutflykt!

    Ha en fin dag

    Rebecca

    SvaraRadera
  2. Ja, usch - det här med mode och priser är ju så löjligt, att man inte ens vill tala om eländet. Måste tyvärr inse, att större segrar har väl kommersialismen knappast vunnit. Själv köpte jag säckväv i förra veckan, ja inte för att klä mig i, men till att skydda växter mot vårsol med. 140 kr för 3 meter, man baxnar!! Det enda positiva är väl, att tyget inte är så trendkänsligt. ;-)
    Ha det gott - flip-flop-gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  3. Ruben, det låter svindyrt! Plantor i lyxstass, minsann.

    SvaraRadera
  4. Slapp undan flipflopsen. Gick barfota genom Europa. Men jag är ju lite äldre! Kram!

    SvaraRadera
  5. Men nog tar det en vecka eller två varje vår o få huden o sluta knota över skavet....
    Hittar ibland den billigare varianten på torget i Lidköping. Det som inte finns o köpa där vet jag inte om man egentligen behöver ;-)
    Ha´t himla gôrgôtt i helgen
    Nina

    SvaraRadera
  6. Badskor kallade jag dem i min barndom. Dom var av något gummiaktigt material och jag minns att jag gillade att sätt tummen på ovansidan av sulan och pekfingret på undersidan och trycka ihop. Det var sådan härlig gummisvikt.

    Mina kostade nog en tia. Dom höll i ur och skur och jag hade jämt dom på mig på somrarna till min mammas förtret. En sommarkväll var jag på bio och det var vinter i filmen. Jag minns än idag hur kallt det blev i badskorna. Tänk så skönt det var att komma ut från bion och känna den ljumma sommarkvällen svepa runt fötterna medan man travade hemåt med smällande steg. För gick man riktigt fort så smällde det när skon träffade fotsulan.

    Ett härligt inlägg som väckte härliga barndomsminnen till liv. Tack för det och ha en riktigt skön helg!

    SvaraRadera
  7. Konsumblå hade jag! Vilka minnen du väcker. Flip-flop lärde jag mig av kompisen att det hette. Hennes föräldrar var missionärer i Rhodesia som det hette då, och så exotiska skodoningar hade man där.

    SvaraRadera
  8. Anita, vilken underbar kommentar, en hel liten historia - kul att jag kunde väcka så många minnen.
    Irene, konsumblå, en av statusvarianterna ;-)

    SvaraRadera
  9. Nina, absolut, det tog et tag, men jag minns inte att det var en sådan plåga. Kanske var man tuffare som barn!?

    SvaraRadera
  10. Jag upptäcker att något viktigt saknas i mitt liv: jag har aldrig ägt några flipflops!
    Mycket märkligt, eftersom jag gillar att shoppa skor. Gärna på rea.
    Ett par supertjusiga surfshorts av märket Quiksilver köpte jag däremot till sonen en gång när ett flygbolag hade försenat vårt bagage så länge att försäkringen löstes ut och vi fick shoppa på flygbolagets bekostnad för 2000 kronor.
    Dessa fina märkesshorts stajlade han med sen i flera år.
    Så jag antar att dina tjusiga flipflops håller än!

    SvaraRadera
  11. I somras köpte jag ett par vandringssandaler - nästan som flipflops men med remmar istället för 'mellan tårna pinne'. Härliga att gå i och luftiga. går tom att ha som badskor för de tål saltvatten. Barfota är bäst - att gå utan skor är njutbart.
    En snödroppe kom med hem från Londonmässan, 'Lady B. Stanley' men jag har beställt några som jag hoppas kommer med posten:-)
    Fortsatt trevlig helg
    Birgitta

    SvaraRadera
  12. Vilken otrolig skribent du är, Nilla. Genom några korta rader lyckades du faktiskt få det att svida lite skavsårigt mellan mina tår, precis som Nina ovan också beskriver. Och smäll-mot-sulan-effekten sedan, främsta anledningen till att ha flip-flops överhuvudtaget!

    Det är en riktig gåva att få läsa det du skriver, Nilla, för i mitt tycke är snygg språkbehandling just det, en liten mumsig present att suga på en stund. När kommer novellsamlingen!?!?! ;-)

    Varmaste hälsningar från ett soligt Wiltshire,
    Helena

    SvaraRadera
  13. Helena, tack för dina varma ord! Novellsamlingen går framåt i en för mig typisk snigelfart... Nu har jag iallafall två hela, renrakade dagar att bara vrålskriva på ... hoppas man.

    SvaraRadera
  14. Badskor, så heter de fortfarande i min värld som inte riktigt hänger med i vad som händer på modefronten och aldrig varit riktigt cool. Jag klarade aldrig av de där badskorna utan att få skavsår mellan tårna. Barfota var och är min melodi.

    SvaraRadera