fredag 16 april 2010

En skavande spegel

”Om du ger en chimpans lite färg, papper och penslar, kommer den genast att sätta igång. Den kommer att klottra, blanda färger, och helt tydligt ha kul. Så snart du belönar chimpansen för målningen, skiftar attityden. Då kommer den att försöka hitta det knappaste minimum den måste göra för att erhålla betalningen. Njutningen i aktiviteten är förlorad, och godisbiten blir målet.”

Ewan McClure, konstnär

10 kommentarer:

  1. Åh, jag hoppas den spegeln inte skaver för mycket (om jag nu förstod titeln rätt), för konsten sitter ju där fortfarande, i din penna, och längtar ut. Hej och hå, ohämmad projicering...;-D Av oss läsare efterlängtad konst i alla fall, det törs jag säga med oprojicerad, ohämmad emfas! Och hoppas förstås att vår uppskattning inte skaver... Rackarns vimsig kommentar det här, skriven med två barn runt fötterna... Varje vimsigt ord är i alla fall välment! ;-)

    Lustigt att du nämnde de olika lokala byggnadsmaterialen i din kommentar hos mig, jag skrev häromdagen ett inlägg om just detta, som jag kommer att lägga ut om ett par dagar. För visst är det intressant att spana på hus när man reser genom detta land.

    Önskar dig en riktigt skön helg!
    Helena, The Swenglish Home

    SvaraRadera
  2. Nja, det var nog en allmän tanke, en skavande spegel till hela mänskligheten. Jag tror och hoppas att jag gör mina konstnärligheter just för den inneboende njutningen. Men, och det var väl det som skavde - är det inte så, alltid, fullt ut? Och så den eviga frågan om vägen eller målet (med eller utan "betalning"). Jag tyckte helt enkelt det var en laddad, intressant iakttagelse han gjorde, McClure.

    SvaraRadera
  3. Försöker bestämma mig för om jag är sån..... som chimpansen.... ja, jo, kanske.....
    Jag har nog egentligen större behållning av min trädgård när jag inte ser den med någon annans ögon. När jag ser med mina ser jag framåt, hur jag tänker mig att det ska bli.... Är någon annan med o tittar vrids mitt tidsperspektiv, o jag ser i nutid. Inte alls lika vackert ;-)
    På så sätt kan jag jämföra mig med chimpansen som är lycklig i skaparfasen o omedveten om att det ens finns en resultatfas.
    Kan tänka mig att skrivandet är ännu känsligare att utsättas för granskande ögon i förtid.
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  4. Stämmer detta, måste jag genast börja behandla mitt barnbarn som en chimp!! Man vill ju inte ta kål på kreativiteten. Ha det gott! /Ruben

    SvaraRadera
  5. Aj, tänkvärt.

    Men det vete sjutton om spegelbilden stämmer. Är man inte själv ofta sin skarpaste kritiker?

    SvaraRadera
  6. Kreativiteten dör av för mycket 'betalt'. Är det därför nästan alla konstnärer är underbetalda? Passiva barn - för mycket smågodis från butiken???
    Fortsatt trevlig helg
    Birgitta

    SvaraRadera
  7. Men det är ju vi som värderar aktivitet - godisbit. En godisbit är säkerligen mer värd ur överlevnadssynpunkt än kreativitet.
    Och stänger man in ett barn i en låda så blir den en poet, sa någon annan.

    SvaraRadera
  8. Skitbra och sant. Jag har inte läst kommentarerna innan min men känner att detta handlar om hur man förlorar lust - inte minst känner jag igen detta som lärare. Om vi kunde behålla den första impulsen ...

    SvaraRadera
  9. OJoj. Vad ska en stackars illustratör göra då? Det finns väl alltid en tanke om vad mottagaren ska tycka (och vilja betala för)samtidigt får inställsamheten aldrig ta överhanden. Motståndet finns också och egensinnet. Det kanske är så att kreativiteten är en sammansatt mekanism. Några droppar fri vilja i ett glas av krav? Ingen kreatör lever i ett vakuum. Desto större utmaning!

    SvaraRadera
  10. En jättebra bok handlar precis om detta, vad som motiverar oss: Författare Daniel Pink. Boken heter
    "Drive: The Surprising Truth About What Motivates Us". Rekommenderas!
    Kram Fia

    SvaraRadera