”Om du ger en chimpans lite färg, papper och penslar, kommer den genast att sätta igång. Den kommer att klottra, blanda färger, och helt tydligt ha kul. Så snart du belönar chimpansen för målningen, skiftar attityden. Då kommer den att försöka hitta det knappaste minimum den måste göra för att erhålla betalningen. Njutningen i aktiviteten är förlorad, och godisbiten blir målet.”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, jag hoppas den spegeln inte skaver för mycket (om jag nu förstod titeln rätt), för konsten sitter ju där fortfarande, i din penna, och längtar ut. Hej och hå, ohämmad projicering...;-D Av oss läsare efterlängtad konst i alla fall, det törs jag säga med oprojicerad, ohämmad emfas! Och hoppas förstås att vår uppskattning inte skaver... Rackarns vimsig kommentar det här, skriven med två barn runt fötterna... Varje vimsigt ord är i alla fall välment! ;-)
SvaraRaderaLustigt att du nämnde de olika lokala byggnadsmaterialen i din kommentar hos mig, jag skrev häromdagen ett inlägg om just detta, som jag kommer att lägga ut om ett par dagar. För visst är det intressant att spana på hus när man reser genom detta land.
Önskar dig en riktigt skön helg!
Helena, The Swenglish Home
Nja, det var nog en allmän tanke, en skavande spegel till hela mänskligheten. Jag tror och hoppas att jag gör mina konstnärligheter just för den inneboende njutningen. Men, och det var väl det som skavde - är det inte så, alltid, fullt ut? Och så den eviga frågan om vägen eller målet (med eller utan "betalning"). Jag tyckte helt enkelt det var en laddad, intressant iakttagelse han gjorde, McClure.
SvaraRaderaFörsöker bestämma mig för om jag är sån..... som chimpansen.... ja, jo, kanske.....
SvaraRaderaJag har nog egentligen större behållning av min trädgård när jag inte ser den med någon annans ögon. När jag ser med mina ser jag framåt, hur jag tänker mig att det ska bli.... Är någon annan med o tittar vrids mitt tidsperspektiv, o jag ser i nutid. Inte alls lika vackert ;-)
På så sätt kan jag jämföra mig med chimpansen som är lycklig i skaparfasen o omedveten om att det ens finns en resultatfas.
Kan tänka mig att skrivandet är ännu känsligare att utsättas för granskande ögon i förtid.
Ha´t himla gôrgôtt
Nina
Stämmer detta, måste jag genast börja behandla mitt barnbarn som en chimp!! Man vill ju inte ta kål på kreativiteten. Ha det gott! /Ruben
SvaraRaderaAj, tänkvärt.
SvaraRaderaMen det vete sjutton om spegelbilden stämmer. Är man inte själv ofta sin skarpaste kritiker?
Kreativiteten dör av för mycket 'betalt'. Är det därför nästan alla konstnärer är underbetalda? Passiva barn - för mycket smågodis från butiken???
SvaraRaderaFortsatt trevlig helg
Birgitta
Men det är ju vi som värderar aktivitet - godisbit. En godisbit är säkerligen mer värd ur överlevnadssynpunkt än kreativitet.
SvaraRaderaOch stänger man in ett barn i en låda så blir den en poet, sa någon annan.
Skitbra och sant. Jag har inte läst kommentarerna innan min men känner att detta handlar om hur man förlorar lust - inte minst känner jag igen detta som lärare. Om vi kunde behålla den första impulsen ...
SvaraRaderaOJoj. Vad ska en stackars illustratör göra då? Det finns väl alltid en tanke om vad mottagaren ska tycka (och vilja betala för)samtidigt får inställsamheten aldrig ta överhanden. Motståndet finns också och egensinnet. Det kanske är så att kreativiteten är en sammansatt mekanism. Några droppar fri vilja i ett glas av krav? Ingen kreatör lever i ett vakuum. Desto större utmaning!
SvaraRaderaEn jättebra bok handlar precis om detta, vad som motiverar oss: Författare Daniel Pink. Boken heter
SvaraRadera"Drive: The Surprising Truth About What Motivates Us". Rekommenderas!
Kram Fia