Övermod är en modern accessoar. Och jag tillhör inte de mest uthålliga, så jag säger det på en gång: det finns risk att ambitionen med denna nya blogg rinner ut i samma tomrum som det projekt, som en gång beskrevs av sin (för mig okände) upphovsman som ”Sveriges mest välskrivna blogg”. Det blev två inlägg. År 2008. Jag antar att det inte är helt otänkbart att man kan betrakta den bloggen som insomnad. Hursomhelst, jag filar på ett gäng noveller. Tanken är att den här bloggen ska följa denna min jungfruseglats mot succé, kantring eller något slags kulturarbetarens marvatten där emellan. Alldeles säkert kan den bli en ventil för de överflödiga funderingarna, ordspillet, mellan de mer seriösa, bokrelaterade neuroserna. Det är högst sannolikt att det också blir skvättar och avtryck av andras (läs: riktiga) litterära alster. Och absolut egna strandhugg på platser, små och stora, nära och fjärran – ett slags reseprosa kanske, eller åtminstone nedtecknade ögonblick från det närliggande världsalltet. Och eftersom klippor och trädgårdar är något av de mest kontemplativa platser jag vet, slinker det nog in en och annan betraktelse över sådana emellanåt också.
Välkomna!
Inlägg
