måndag 5 april 2010

Inspiratoriskt: Att se bortom


Var möter man de stora orden som ställer ens föreställningar på huvudet, som skakar en skönt i grunden? Jag skulle vilja svara att det blir i någon välskriven bok, från parketten i en teatersalong, i en film, eller öga mot öga med ett konstverk på ett museum, emellanåt. Inte trodde jag att jag också skulle finna dem på ett av de där anskrämliga bordställen, de i plast inbakade kundmeddelandena som någon marknadsavdelning tycker jag ska inmundiga samtidigt med den på plats inköpta lunchbrickan. Den typ av annonsprodukt man möjligen kan tänka sig att skrapa av föregående matgästs senap från bordskanten. Men där satt jag, på Sissinghurst Trädgårds café – som trots platsens poesi gav mig den typiska kantinblues man burit på sedan mellanstadiet, och tummade på detta meddelande från våra sponsorer. Det var något med den kalla akustiken, stolsbenens skriande skrap mot golvet, de aptitdödande plastbrickorna. Massutfodringen, helt enkelt, hembakta lavendelshortbread till trots.

Istället för en slogan stod där ett kort citat av Sissinghurst trädgårds skapare, Vita Sackville-West. I de skälvande dagarna innan andra världskriget bryter ut skriver hon i ett brev: ”Låt oss plantera och vara lyckliga, nästa höst är vi kanske alla ruinerade. Trots allt, om jag spenderar 20 pund på plantor nu, kommer de att växa sig vackrare i åratal, och vi kanske aldrig kommer att ha råd med det igen”.

Senare satt jag på den som Vita kallade ”grova bänken” (var ifrån bilden är tagen) i den undersköna, vita trädgården, vid den jord hon stoppade just denna engelska tjuga i. Jag satt där och förvandlades från en person som ser det vackra i en trädgård till någon som har drabbats av en trädgårds magi, förförts till fullständig harmoni och kapitulation.

Redan 1939 skisserar hon den; ”alla vita blommor, med några klungor av mycket blekt rosa. Vit klematis, vit lavendel, vit agapanthus, dubbla vita primulor, vita anemoner, vita kamelior, vita liljor…” Hennes man, Harold Nicolson, tycks förhållit sig ömsom tveksam, ömsom uppmuntrande till Vitas idéer. Han påpekar att hon planerat den vita trädgården i skugga*, nästan utan sol, ”bara en enda stråle vid solnedgången”, men samtidigt utbrister han att ”det är bara en så bra idé att jag vill att den ska lyckas”. Senare fäller han kommentaren att han tyckte att den vita trädgården ”kommer att kräva lite färg”. Han föreslår rosa, ”som i de kinesiska rosorna.” Men säger sedan att han vet att Vita föredrar gula: ”Jag kan tänka mig att komma överens om gult, eftersom det är mer orginellt, och du har ett bättre sinne för färg än jag…det måste vara svagt, blekgult – inget som skriker eller höjer rösten.”

Vita lät sig inte bekommas av Harolds artiga motstånd, eller av kriget – men det skulle ta tio år innan planerna kunde förverkligas.

Det slog mig, där på bänken, att jag i en liknande situation hade agerat långt mer pragmatiskt, handlat konserver eller något annat direkt överlevnadsstrategiskt. Och hur fel jag skulle ha haft. Vita Sackville-West såg längre än så. 




Citat ur Gardening at Sissinghurst, av Tony Lord, och Vita & Harold, The letters of..., av Nigel Nicolson


* Placeringen av den vita trädgården flyttades sedan från den skuggiga Lions Pond till den nuvarande.

15 kommentarer:

  1. Åh, vilket underbart inlägg. Jag bara älskar dina texter och här väver du dessutom in ett helt underbart citat av en av mina trädgårdsinspiratörer, Vita Sackville-West. Och bilden är också helt underbar. Den vita trädgården som inspirerat mig till mitt Månskensland. Jag bara sitter här och kommer inte på något vettigt att skriva. Jag tror minsann jag ska läsa ditt inlägg en gång till ...

    En riktigt skön vecka önskar jag dig!

    SvaraRadera
  2. En vit trädgård slår ju Bullens kokkorv, alla gånger:) Men ska jag vara ärlig hade jag nog också satsat på konserverna.

    Ha en fin måndagkväll

    Rebecca

    SvaraRadera
  3. Vitblommande växter hör till mina favoriter men i någon vit trädgård har jag aldrig varit. Sissinghurs lockar - inte minst tack vare dina ord.
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera
  4. Å, Sissinghurst, enda gången jag varit i närheten och försökt mig på en visit så var det stängt för det var onsdag. Onsdag!

    Men en vit plantering har jag. Den blir varje år våldsamt igenvuxen framåt midsommar eftersom jag varit dum och planterat liljekonvaljer som är hopplöst svåra att rensa eller flytta på, men i början av juni, är det så vackert, så vackert, särskilt om den vita irisen behagar blomma.

    Jag har den största förståelse för Vitas filosofi! Jag brukade praktisera något liknande när jag var fattig student på 70-talet och köpte tulpaner för de sista resterna av studielånet. Numera skulle jag nog vara förståndig och satsa på konserver.

    SvaraRadera
  5. Alldeles underbar läsning.

    Och vi lägger det på minnet - citatet, "Låt oss plantera och vara lyckliga, nästa höst är vi kanske alla ruinerade" - utmärkt användbart!

    SvaraRadera
  6. Sugen på Sissinghurst nu.
    Vitt hos Vita.
    Och nöjsam läsnjutning hos Nilla.

    Varmaste hälsningar i natten,
    Helena

    SvaraRadera
  7. De där orden som förändrar, om inte allt så i alla fall en del. De visar sig sällan där man tror utan slår ner från helt okända himlar när man som minst förväntar sig det. Kanske för att man då har garden sänkt och uppmärksamheten riktad åt något annat håll. det är kanske då, just då som vi är mottagliga för den där omskakningen.
    Jag har en ledig vecka och tar hand om mig allt vad jag förmår. Inga som helst måsten. Kram

    SvaraRadera
  8. Visserligen var texten på en bricka,men platsen var ju Sissinghurst. :) Ett ställe jag gärna skulle vilja besöka.

    SvaraRadera
  9. Tänk att du har varit där, suttit där...

    SvaraRadera
  10. Tack för inlägget.
    Jag är väldigt fascinerad av detta ovanliga par. Och har besökt Sissinghurst..

    Nu är jag är en av dina "followers" som det heter.

    SvaraRadera
  11. Efter sådana ord... vad finns där att tillägga? Kram

    SvaraRadera
  12. Jag har åtminstone en vit rabatt och den är fin :-) Under Englandsbesöket var vi också på Great Dixter som ligger i närheten, har du varit där?

    SvaraRadera
  13. Lyran, ja! den trädgården lgger närmare, och på bussavstånd. En vild eccentrisk trädgård. Jag gillar den men är nog mer en Sissinghurstperson själv.

    SvaraRadera
  14. Detta var en underbar histori. Jag tar den till mitt hjärta.

    SvaraRadera
  15. Snowflake, tack - och jag tror det är så med SIssinghurst, man blir liksom härligt försvarslös inför skönheten och harmonin i den trädgården, och i tankegångarna Vita hade - det går direkt till hjärtat.

    SvaraRadera