När man bor så här i exil, hamnar man efter ett tag i ett annat vardags- och helgtänk. Följaktligen behövde jag påminnas av en bloggkompis att det är Valborg i dag. Lite pinsamt, jag borde ju som helyllesvensk trots allt minnas våra våtaste, förlåt hetaste traditioner. Men här omnämns inte företeelsen ens som en exotism. I England är Valborg fullständigt okänt, och obegripligt. Beskriver man firandet för en engelsman drar han misstänkt öronen åt sig och ser flimrande, flammande bilder av väna engelska missionärer på bål framför sig. Att jag försöker lugna honom med att det sjungs flerstämmigt av manskör till och är riktigt kulturellt, bemöter han med "Manskör? Hedniskt värre!".
Men till er alla där hemmavid, ni som vet och förstår; ha en vacker, regnfattig, rolig Valborg! Och släng en pinne på brasan åt mig, va.
Inlägg
Skönt att höra att det inte bara var vår fruktansvärt dåliga pedagogiska förmåga som gjorde det så fullkomligt omöjligt att få de kanadensiska kollegorna att förstå vad det var vi såg fram emot så ikväll. Vi förväntade oss avundsjuka kommentarer, men blev i stället misstänkliggjorda för att vara pyromaner och slarva med säkerheten (möjligen en reaktion rotad i deras inblick i svenska spritvanor). De här med manskörer tycktes dessutom i deras öron ovanligt sexistiskt för att vara i det jämställda Sverige...
SvaraRaderaHedniskt? Javisst!
SvaraRaderaLikafullt känns vår brasa mer human. Vi slänger ju trots allt inte några halmdockor på vår brasa (till minne av en torterad mans avrättning...).
Jag ska inte slänga en pinne för dig. Jag ska slänga MASSOR (behöver det för att hålla värmen), och så ska jag tänka på dig när vi sjunger "Nu grönskar det"!
Önskar dig en riktigt trevlig Valborg!
Malin, är det politik eller religion är allt tillåtet i England (Guy Fawkes som du nämner inbegriper bägge, en femetta alltså), men att tutta på en hög med grenar bara för att fira vårens ankomst är liksom bara suspekt i anglosaxiska ögon.
SvaraRaderaJag har just inhämtat från en gammal arbetskamrat, nunmera bosatt i Uppsala, att namnet Valborg härstammar från England och betyder cricket....tro det?! Han var i alla fall lätt upprörd.
SvaraRaderaMen tack så mycket för dina vattenfyllda hinkar. De kan säkert behövas. Maken har misstänkt pyromaniska drag som lätt blommar ut i dessa tider.
Ute känns röklukten men här har regnat så brandfaran är inte särskilt överhängande :)
SvaraRaderaGillar dina spänner - eller heter det spannar, har sett båda varianterna.
Svalört heter på engelska celandine, lesser celandine, i alla fall i ordboken. Här växer den i vanlig trädgårdsjord så den går säkert bra hos dig också.
Trevlig helg
Birgitta
Tant Grön, nu fick jag googla lite. Valborg kommer från Walpurgis (d 779), en engelsk abedissa som stack till Tyskland, missionerade och där sedemera blev helgonförklarad. Runt henne bildades en kult, där det ingick att bränna bål för att skydda sig mot häxor (framgår inte om "häxor" slängdes i lågorna där och då också). Det lustiga är att just den eldtraditionen är keltisk, alltså engelsk, något man numera inte alls känns vid till vardags. Men vi i SVerige lär ha eldat på vårdagjämningen långt innan kristen tid. Wiki säger: "På hednisk tid firade man i Norden en äldre högtid som var kopplad till de döda. Gränsen mellan de levande och de döda ansågs vara svagast under just denna natt." Det var de kristna som sedan - sin vana trogen - tog de hedniska högtiderna och applicerade lämpligt kristet namn och innehåll på dem. De lär t o m ha flyttat på den exakta dagen (vårdagjämningen är ju inte 30 april)
SvaraRaderaÅ så bra, nu vet vi!
SvaraRaderaEngelskt var rätt alltså, men var fick han cricket ifrån? Jag måste be arbetskamraten förklara sig lite bättre.
Ytterligare en nordisk högtid som är en sammanblandning av gamla kristna och hedniska vanor, precis som julen.
Walpurgis, det var ett ståtligt namn!
Vi hann inte med något valborgsfirande igår, men nu ska vi släpa ihop lite mer trädgårdsskräp till majbrasan!
Hejhopp!
Det är otroligt vad man lär sig på att blogga. Allra bäst är det när någon annan i bloggosfären letar upp kunskapen så behöver man liksom bara ta emot.
SvaraRaderaNu kommer Walpurgis att gå mot en andra vår, känner jag.
Vi firade i liten by på landet, med hästburen fanbärare, fackeltåg och jättebrasan Allan. Det kändes lätt exotiskt till och med för en svensk himmavid.
Vet du vad. Måste bara berätta att jag firade Valborg i Cornwall ett år. Vi var på trädgårdsresa och det visade sig att det var flera av oss som sjöng i kör. Så på kvällen ställde vi oss (hela gruppen på ca 40 personer) utanför hotellet och sjöng in våren via våra traditionella svenska vårsånger. Jag kan tala om för dig att engelsmännen tittade väldigt misstänktsamt på oss. Men roligt var det.
SvaraRadera