söndag 2 maj 2010

Klorofyll på högsta nivå



Vår i England innebär att somligas pannor är kladdigare än andras. Här jobbas ju intensivt inför ett berömt crescendo, den magnifika överdosen klorofyll i slutet av maj. Jag menar förstås Chelsea Flower Show 2010. Alla ni som inte kan med denna hänförelse till stjälkar och blomblad kan sluta läsa nu. Men annars har jag ett tips till alla er av mina läsare som jag vet är trädgårdsintresserade; plantskolan Crocus (min egen hovleverantör, hrmpf) bloggar under våren om upptakten till sagda blomstertillställning, ett race där de själva sponsrar två trädgårdar om jag inte är felunderrättad. På den välskrivna bloggen kan man följa arbetet bakom tillkomsten av detta det hortikulturellt högönskliga. Här får man en glimt av vedermödorna de stora trädgårdsskaparna går igenom. En redan tidigare guldmedaljbehängd Andy Sturgeon, till exempel, har ett litet svettigt elände nere i Italien att välja rätt korkekar, stackarn. Allt i sin strävan att i engelska huvudstaden skapa en trädgård fusionerad av medelhavet, kalifornisk chaparral och anglosaxisk high gardening. Det ska tydligen bli ”en exotisk atmosfär som känns som någon annanstans, men ingen särskild stans” . Var annars än i anslutning till Chelsea Flower Show, denna de oförblommerade excessernas fristad, kan man få ett par mille för en ambition av den typen? Men bloggen gräver långt ifrån bara ned sig i delikata val av gröna mjukdelar och spännande inblickar bakom formgivares pannben. Här får man också se vad de hårdföra grabbarna i kulisserna kan göra med en motorsåg och ett par ton stål, sten, trä eller andra bärande material som kommer att utgöra utställningens så viktiga skelett.

Jag illustrerar inlägget med bluebells (klockhyacinter) – en helt naturlig blomstershow i England så här års.

10 kommentarer:

  1. En så vacker bild, kära du! Skulle gärna ha lite såna i trädgården, men vitsippor är nog ännu vackrare. Eller? Nu ska jag gå upp i skogen och försöka fota dem i sol och iskalla vindar för att lägga ut dem senare. Kramar!

    SvaraRadera
  2. Vilken underbar bild. Tack för att du tittar in ibland till mig. Är här och kikar runt lite. Ha en fin fin kväll/Gela

    SvaraRadera
  3. Är det sann hängivenhet och entusiasm eller ren dårskap? Här finns inget lagom men man måste satsa för att vinna, precis som i alla tävlingar. Och jag som kan mindre än en amatör förundras över hela spektaklet.

    SvaraRadera
  4. Jag bara äääälskar ditt språk! Dina hortikulturella högönskliga klorofyll-överdoser är mums för oss läsare och din blåklockebild en lika klockren överdos av blå fägring. Tack, Nilla!

    Helena, som hoppas det inte regnar lika mycket borta hos er som det gör här i väst idag...

    SvaraRadera
  5. Älskar klockhyacinterna o vårdar ömt mina....
    Förra våren blev de alldeles överväldigade av lycka över det extra näringstillskott jag dränkte dem i..... De drog sig blygt tillbaka o förvägrade mig minsta lilla skymt av det blå.
    Det ska inte hända igen!
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina

    SvaraRadera
  6. Vilken ljuvligt akvarellig bluebells-bild!
    Jag har själv översvämning i trädgården just nu av en lite blekare och anspråkslösare släkting till dem, porslinshyacinten, som sprider sig i stenparti,under buskar och i grusgångar. Den är rar och söt och ljusblå, men saknar det intensivt himmelsblå som finns dina bluebells.

    Jag gjorde som du sa och gick in på crocus-bloggen. Kära nån, vilket jobb, vilken närmast bloddrypande exercis det måste vara att få en paviljong färdig till Chelsea! Specialbeställda buxbomsbollar i exakt storlek -från Belgien?- och inte ett hår får krökas på deras huvuden...

    Det ska bli väldigt kul att se bilder från själva evenemanget så småningom. Det är ju en strålande tillgång med alla dessa hemsidor och bloggar och reportage som det bara är att leta upp på nätet.

    Igår hade vi sol och jag var ledig några timmar och kunde äntligen gå loss på en svårt försummad rabatt. Underbart!

    SvaraRadera
  7. Hej igen,

    Tack, jo, jag är också lite kär i min viktorianska "wash tub", eller "dolly tub" som den ju också heter. Att jag dessutom fick den för ynka 20 pund, då den var målad brun och ganska skruttig, gjorde ju inte saken sämre. De är så tokpopulära just nu att de säljs för 50-115 pund i antikaffärerna och på Ebay. Att jag fick gå omkring och vara hög i flera dagar efter att jobbat med det gräsliga färgborttagningsmedlet, ja, det var det värt. På sedan med en bordsskiva av överblivna golvplank och hoppla, ett litet skruffigt bord. Kul att du tyckte om det, jag tycker om den skrutt-skruffiga känslan.

    Önskar dig en fortsatt fin vecka!

    SvaraRadera
  8. Hej! Vilket möte, en välskriven blogg i present. Jag måste komma tillbaka hit ser jag, läsa noggrant om manliga noveller. Men först: redigeraredigeraskrivaomsvettassväraskrivaomstrykaskrivaom. Och sova. Tack för fina ord på min blogg. På snart återseende!

    SvaraRadera
  9. Nilla ... vilken underbar bild! Som en fantastisk akvarell. Och så trevligt att läsa om Chelsea Flower Show. Måste kolla in bloggen, alltid intressant att läsa om arbetet bakom kulisserna.

    Jag besökte Chelsea ett år och det var verkligen speciellt att vara där. Kommer ihåg att jag, förutom att frossa bland alla växter, drack Pims och lyssnade på en promenadorkester. Men mest kommer jag ihåg skådespelet vid stängning. Vi satt utanför och tittade på alla som kom med sina enorma växtfynd. Jag minns speciellt en som kom med jättelika (säkert över 2 m) exemplar av riddarsporrar. Det var ett väldigt tråcklande innan han lyckades ta sig in i bussen han skulle åka med. Tur det var en dubbeldäckare ;)

    I år blir det inget Chelsea för mig men jag ska följa det på blogglänken du skickade.

    SvaraRadera