Häromdagen såg jag Babel på svt play, avsnittet om läsplattor och därmed den teknikrevolution som den klassiska boken står inför. Ja, själva produktionsprocessen har för all del varit datorbaserad sedan länge – från sättning och formgivning till pre-press. Egentligen är det lite lustigt att det tog så pass lång tid innan själva slutprodukten blev skärmpaketerad.
För mig som grafisk formgivare blev digitaliseringen en kick – jag bara älskar de kreativa möjligheterna och precisionen den givit mig. Jag längtar absolut inte tillbaka till ritbord, skalpell och textspalt på metervara! Ändå, när jag snubblar över bilder som jag tog i Goa i Indien för ett antal år sedan, drabbas jag av nostalgisvallning 2.0 (en version som kommer att stå sig)
Jag gick förbi en öppen dörr i den lilla västindiska provinsens centralort. Det slamrade från de bakre regionerna och doftade bekant av trycksvärta. Redan innanför tröskeln förvarades pappersbuntarna, staplade i enorma, svajande torn som nådde ända upp till taket. I nästa rum skymtade något som i mina europeiska ögon såg ut som ett tryckerimuseum – makliga maskiner i gjutjärn, blytyper sorterade i sina kast och svettiga män med svärtade fingertoppar. Jag hade kommit till staden som Adobe glömde. Här inte bara sattes sidorna för hand, bokstav för bokstav, mellanrum för mellanrum – hela tryckeriet var oberoende av elektricitet (för övrigt en opålitlig energikälla rent allmänt i Goa). De tunga pressarna vevades följaktligen för hand (!), ett pappersark i taget.
Men min västerländska, konstnärliga kontroll har ett pris. I reda dollar. Själv befinner jag mig nu i ett läge – för vilken gång i ordningen det senaste decenniet? – då min hypermoderna sätt- och designapparat, eller snarare mjukvaran den här gången, anses så passé att det stora mjukvaruföretaget vägrar tillhandahålla någon uppdatering – jag får snällt betala för en ny fullversion. Det är en högst opassande omodern tanke att tänka att det en gång i tiden kunde gå både ett och tvåhundra år innan man som bokmakare behövde bekymra sig om att uppdatera sina skrivdon och maskinpark. Banne mig sympatiskt.
Inlägg
"Banne mig sympatiskt" - hela din text! Jag hade en föreläsning just om digitalisering av böcker igår kväll, och det är verkligen en revolution vi står inför. Men lite till tid tar det innan man kan få fina bilder med, så trädgårdsböcker kommer kanske vara pappersbundna ett tag till... Ha en härlig vårhelg.
SvaraRaderaAjaj, dyrt att hålla sig i framkant! Man blir irriterad av alla finurliga sätt att ta användaren som gisslan och på så sätt tjäna ohemult med kosing! Och inte gynnar det Grekerna heller ....
SvaraRaderaHa det gott i vårvädret! /Ruben
Jag är omåttligt förtjust i dina formuleringar; skrattade gott åt "staden som Adobe glömde".
SvaraRaderaMan kan ju också drabbas av en liten smygande misstanke att kanske att dessa handsatta och handtryckta böcker kommer att finns kvar längre än all digital information? Det måste ju finnas massor av texter som är skrivna i program som inte längre finns och som överhuvudtaget inte går att uppdatera? Lite lost in space sådär? Om man då jämför med Rosettastenen som är ett högst påtagligt bevis på gamla texter som visserligen inte gick att läsa sådär rakt av, men där man ändå lyckades knäcka koden till sist. Inte hade det gått om stenen bara varit en digital fil i ett avsomnat system inbillar jag mig?
Jag kan inte låta bli att fundera över "äganderätten" för texter i och med den nya tekniken. Nu är jag inte särskilt insatt i ämnet, eller bevandrad i teknikens under, men jag blir lite fundersam kring detta med hypertexter (som diskuterades i Babel). Suddas inte verkens gränser ut (och därmed också författarens upphovsrätt)?
SvaraRaderaMycket intressant blogginlägg.
Besöket i Goa måste ha varit en upplevelse!
Intressant och - som vanligt - läckert skrivet inlägg. Du är en mästare på att få läsaren att med alla sinnen uppleva din beskrivna miljö - jag bokstavligen kände dofterna från den indiska dörröppningen (även om jag i mitt sinne ocensurerat lade till diverse kryddofter till trycksvärtan... ;-)
SvaraRaderaIntressant ämne och synnerligen relevant i denna teknologiskt galopperande tidsålder!
Varma hälsningar, Helena
Vi måste se till att hitta sätt att bevara den enorma mängd information som lagras digitalt. Jag menar, böcker i all ära men tänk på projekt Runeberg som möjliggör ett bevarande av stora mängder information för eftervärlden. Vissa volymer som kanske bara finns i enstaka ex som kan bevaras tack vare den digitala världen. Sedan är boken något helt annat. Och papper ska vi inte tala om! En stor fördel med att vi idag har mindre text på papper, digitala tidningar, böcker, etc, är att intresset för vackra böcker på fint papper, har växt. Jag tror att den vackra bokens tid kommer mer och mer. Som en annan ny sak. En retroföreteelse, helt enkelt"
SvaraRaderaCamellia. Vad ska man säga, bra inlägg som vanligt! Ditt språk och dina tankar är aldrig ointressanta.
SvaraRaderaMarit
Jag har aldrig varit i Indien, men du har säkert rätt om att det lilla provinstryckeriet finns kvar. Jag tror inte att indierna gör sig av med gamla beprövade ting bara för att det kommer nya-de fortsätter existera sida vid sida.
SvaraRaderaLycka till med din uppdatering!