söndag 28 februari 2010

Reningsbad på torra land


Jag har antagligen fått en släng av någon inverterad lappsjuka i dessa högmediala tider. Jag kan slås av en ökenkänsla mitt under bästa sändningstid, om ni förstår. Jag är förvisso själv en kugge i det hela, bidrar till informationssorlet, konsumerar det, gillar det. Men emellanåt vill jag tystnaden en stund, hämta andan. 

Trots att man har stökiga London bara en morgons resa bakom ryggen och hela europeiska kontinenten på andra sidan engelska kanalen, är det ingen svårighet att stå längst ut på udden i Dungeness med småsten upp till anklarna och vara övertygad om att man befinner sig vid de s k ordnade samhällsskickens sista utpost innan världshaven tar över.

Det här är platsen som bara är. Fri från borde, måste, löften, krav och messages from our sponsors, kanske från tiden själv. Konceptet är enkelt; klappersten, strandkål, och havets rytm. Några utslängda fiskarstugor, en sned husvagn från femtiotalet, ett fyrtorn. Det är omöjligt att inte drabbas av stämningen, av den asketiska skönheten. 


Fler än några spridda existenser har aldrig bott här; fiskare kom redan på 1800-talet, ett gäng självutnämnda eremiter följde över decennierna, liksom en och annan välfärdseskapist, och kanske andra som flytt civilisationsbruset, precis som jag själv gjorde för ett ögonblick, den där söndagseftermiddagen.
En känd filmskapare, Derek Jarman, byggde en tankestuga här. Målade fönsterbågarna knallgula och anlade en trädgård. En täppa som med tanke på de mycket speciella betingelserna på denna udde kanske var en större kulturell utmaning än hans cineastiska. Här planterade han tåliga växter som klarar sig på minimal näring, salta skurar och konstant blåst; strandkål, strandvallmo, glasört, strandvial, grå helgonört. De flesta inhemska och uppvuxna naturligt på plats, men också några införda plantor, valda med yttersta omsorg. Växtligheten är grupperad i mjuka kullar i kontrast med spretiga strandfynd – tänk skeppsbrott chic; drivved, rostiga metallskelett och kompositioner av stenar. Trädgården är i perfekt samklang med omgivningen, med platsens själ.


Jarmans partner Keith bor kvar och berättar i en intervju om brottningsmatcherna med engelska motsvarigheten till Naturvårdsverket.
”Nu har jag satt upp fler skulpturer och rensat bort ytterligare 3 meter av brambles [förvildade taggbuskar som hotar ta över samtliga dikesrenar i landet, min anm.]. Men jag kan inte fortsätta, för Naturvårdsverket har skrivit till mig för att be mig ’att inte trädgårdisera mera’. ’Trädgårdisera’, det är det ord de använder.”


Området som helhet är skyddsmärkt för dess särskilda naturvetenskapliga intresse, och för myndigheten är Jarmans trädgård därmed ”en katastrof”.
”Inspektören var särskilt kritisk mot pipörten. Han sa att den inte är inhemsk. Den har funnits i England sedan 1400-talet. Hur mycket längre ska den behöva växa här i landet innan vi kan kalla den inhemsk?”


Engelska Naturvårdsverket lär t o m betala var och en av den knappa befolkningen i Dungeness en summa av 75 pund per år – mot att de inte anlägger en trädgård.

Allt detta hade måhända kunnat vara begripligt och acceptabelt. Om det inte vore för det faktum att en annan avdelning av samma brittiska stat har smackat upp en enorm kärnkraftsanläggning här i Dungeness. Denna monstrositet lägger en gråmenad slagskugga över nejden, inklusive Jarmans trädgård, och gör hela scenen värdig en film av Tarkovskij. Lokalbefolkningen fruktar att ännu en reaktor planeras.
”Över våra döda kroppar”, vrålar man.
Ett uttalande som Dungeness egen vänförening med sedvanlig engelsk galghumor kommenterar med ”vilket, med ännu en liten malör i reaktorn, möjligen är en profetia som strax går i uppfyllelse”. 

Behöver jag säga att de skyddsmärkta måsarna tar en omväg runt byggnationen och att tillochmed den allt annat än nogräknade strandkålen väljer att växa en bit bort?

ps. om någon av alla mina växtkunniga läsare vet vad den orange blomman heter, säg gärna till.

12 kommentarer:

  1. Vilken underbar trädgård... Har sett reportage från den.
    Hör bladen på bilden jämte ihop med blomman? I så fall har jag noll koll.... om inte liknar den `Sömntuta (Eschscholzia californica) är en växt med gula blommor, som växer i västra Nordamerika. Den heter California poppy på engelska och är den amerikanska delstaten Kaliforniens statsblomma´ citat Wikipedia....
    I så fall har den finflikiga blad o vill ha full sol för o slå ut.....
    Ha´t himla gôrgôtt
    Nina (som är lite skärrad efter att ha insett att snön på taken är mycket tung nu. Gick en smärre lavin utanför den glasade badrumsväggen)

    SvaraRadera
  2. Havet är verkligen terapi för själen.

    Tack för tjuvtitten i en trädgård som ser väldigt intressant och häftig ut!

    Rebecca

    SvaraRadera
  3. "Malör" - Malört - var det inte nåt om det och Tjernobyl och olyckor? Världen är skruvad. alltså den förmänskligade delen. Den andra klarar sig alldeles utmärkt och skulle någon vilja försköna och ta om hand såsom Jarmans, förstår jag inte hur man kan betala för att få slippa det. Så märkligt! Kram!

    SvaraRadera
  4. Nina, nej, den vänstra bilden föreställer definitivt strandkål. Jag googlade california poppy, men den stämmer inte. Denna orange blomma har en rosa "klack", och blombladen är som "ihoprullade". Jag skulle inte bli alldeles förvånad om der är en handgjord konstblomma...

    SvaraRadera
  5. Ja det där är en trädgård som sätter begreppen och de förutfattade meningarna på ända. Har också sett reportage från den förr - men faktiskt inget som fått det att verka så intressant att besöka som ditt inlägg.

    SvaraRadera
  6. De har verkligen MYNDIGA myndigheter i England, men 75 pund tycker jag var lite i snålaste laget. 150 pund hade definitivt verkat mycket MYNDIGARE.
    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  7. Inget inlägg idag??!!! Jag börjar få abstinens. ;-)
    /Ruben

    SvaraRadera
  8. Derek Jarmans trädgård har jag alltid velat besöka, jag köpte en bok av den till min arkitektsystem redan på mitten av 90-talet, men har aldrig lyckats att ta mig dit.

    Man kan bara ana hur kontroversiellt det är med dessa "anti-gardenizing" regler i England, där trädgårdar är ett folksport. Men 75 pund, det låter nästan gulligt som straff. Precis som i min hemstad Åbo, där man kan få 120 kronor som högsta böter för felparkering; det nästan bjuder en från en större stad att ställa bilen vad som helst...

    Jag skulle nog också tippa på Escholtzia californica för den oranga blomman, de kommer i många variationer. Och man kan tydligen brygga god te på bladen, det ska jag testa på sommaren. Ha en trevlig helg, hoppas att vi får mera läsning snart.

    SvaraRadera
  9. Trädgårdisera, vilket ypperligt ord! Engelskan är ett förträffligt språk.

    Det är ju för övrigt så himla svårt att hitta ett verb som motsvarar det engelska "gardening"-att trädgårdsarbeta är lite klumpigt och stämmer inte riktigt med det man gör, för det är ju så mycket mer än att bara arbeta. Dottern, Elin, kallar det för att trädgårdsmästra, men det blir inte heller riktigt rätt, för det ställer helt andra anspråk-det innefattar liksom att man styr och ställer och rumsterar på ett organiserat vis.

    Derek Jarmans trädgård är fantastisk-jättefina bilder som vanligt, Nilla!- och jag känner igen den från svenska trädgårdsprogram och diverse reportage-men att den var så illa sedd av myndigheterna, det hade jag inte en aning om! Märkligt.

    För just kontrasten mellan trädgården med harmoniska växter och spännande konst-och den hiskliga hotfulla industrin i närheten tycker jag är det mest spännande med hela miljön. Man kan verkligen undra hur de tänker. Men det är väl det de inte gör...

    Jag sätter nog också en femma på sömntutan-escholtzia californica. Den gillar torka och grus och finns i många varianter.

    SvaraRadera
  10. Man upphör aldrig att förvånas. Det går bra att bygga kärnkraftverk men inte att "trädgårdisera". Det verkar ju vara en helt underbar trädgård som verkligen är skapad i samklang med det omgivande landskapet. En trädgård jag mycket gärna, efter att ha läst ditt underbara inlägg, skulle vilja besöka. Jag hoppas Keith och övriga lokalbefolkningen lyckas stå emot både "avträdgårdiseringar" och nya kärnkraftverk. Jag kommer osökt att tänka på filmen "Local Hero".

    SvaraRadera
  11. Sömntutan rullar ihop sig på natten och slår ut på dagen i solljus. Jag skulle absolut säga att det är en sådan.

    Trädgårdsväxter sprider sig och tar över den inhemska floran, pipörten är väldigt invasiv. Jag håller faktiskt med brittiska naturvårdsverket här. Man kan förstöra en unik flora för tid och evighet genom att trädgårdsväxter sprider sig - som tysklönnen t ex m fl m fl. Så här är jag nog en trist biolog som ser problemen med trädgårdsväxterna...

    SvaraRadera
  12. Ååå vad härligt du skriver. Gissar också på sömntuta, den orange blomman alltså.
    Har läst om trädgården och sett program om konstnären. Skulle vilja se trädgården i verkligheten.
    Ha det gott och god fortsättning på 2012
    Birgitta

    SvaraRadera