lördag 11 september 2010

Ett tecken

Ber om ursäkt för tystnaden och den sporadiska existensen här och som besökare hos er alla bloggarvänner. Jag kan inte sätta punkt, det känns så definitivt. Men jag behövs på annat håll, och tiden räcker inte till. Kanske får det bli ett osäkert komma,


vi ses igen,

10 kommentarer:

  1. Kära Nilla,
    Inte behöver du be om ursäkt, inte, även om jag saknar dina välskrivna och vältänkta inlägg. Jag hoppas att allt är väl med dig och dina närmaste, och tänker på dig här lite i bakgrunden, även utan dina trevliga bloggtexter (och fina bilder, icke att förglömma).

    Ge din tid där den behövs mest och välkommen att hälsa på om andan faller på, både i mitt virtuella vardagsrum eller i det verkliga, om du har vägarna österut... ;-D

    Varma hälsningar, Helena, The Swenglish Home

    SvaraRadera
  2. Vi räknar med din välformulerade återkomst och är förvissade om att din tid nyttjas på bästa möjliga sätt. Lev väl! Varma hälsningar, Arboarkticum.

    SvaraRadera
  3. Nilla, hej! Jag har saknat dig! Hoppas att det inte är något jobbigt som gör att du behövs på annat håll.
    Jag är i alla fall glad att du inte sätter punkt, det räcker med ett osäkert komma!
    kram/C.

    SvaraRadera
  4. Ett komma är absolut bättre än en definitiv punkt!

    Ser fram emot din återkomst.

    SvaraRadera
  5. Det hoppas jag verkligen att vi ses igen!!!
    /Ruben

    SvaraRadera
  6. Nilla ... så skönt att höra ifrån dig ... och att du inte sätter punkt utan smyger in ett litet komma. Hoppas så småningom att få njuta av dina härliga inlägg igen. Och du behöver inte alls be om ursäkt. Tiden räcker inte till för allt, så är det.

    Ha det gott!

    /Anita

    SvaraRadera
  7. Skönt att få höra att allt är väl. Utanpunkt kan ju inte sätta en punkt... Ha det så bra. Vi hörs när vi hörs, vi glömmer inte bort dig.

    SvaraRadera
  8. Hellre ett osäkert komma än punkt. Det är svårt att hinna med allt man vill. Vi hörs. Kram

    SvaraRadera
  9. Tur att det bara är komma och inte punkt.
    Tiden är begränsad och räcker sällan till allt man vill göra.
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera