Här i England upprörs man av att Enid Blytons förlag har bestämt sig för att peta i hennes böcker, att uppdatera språket till 2000-talet. Det handlar, så vitt jag förstår, om ganska modesta ändringar, som att man gör sig av med det föråldrade uttrycket "jolly", justerar en "school tunic" till "school uniform" och dylikt. Å andra sidan handlar det om ett strikt kommersiellt intresse att hålla kossan produktiv, den yngre generationen tycks oroväckande allt mindre intresserad av de Fems öden och äventyr på engelska landsbygden.
Varför skulle inte barn kunna läsa - och uppskatta - språkets historiska förändring, och också njuta av det, frågar man sig.
Själv känner jag mig dubbel. Språk förändras, har alltid gjort. Om man kan göra äldre böcker en aningens mer lättillgängliga för en ny generation, istället för att behöva se en mängd litteratur sjunka tillbaka i glömskans biblioteksbeck, är det väl inte så dumt? Ja, rör inte rösten, tonen, författarens ande, för allt i världen. Men ett förlorat "gingo" till förmån för ett modernt "gick" fick i alla fall undertecknad att nosa på Dostojevski och Hjalmar Söderberg. Jag är inte säker på om jag som 19-åring annars hade vågat närma mig dem.
Som barn slukade jag alla Fem-böcker jag kunde komma över. Redan den dåtida svenska översättningen var antagligen "justerad" att passa min svenska åldersgrupp, då. Jag minns mest en fascination över de för mig annorlunda miljöerna, och hur barn och vuxna kommunicerade. Det var dofter från en annan värld, och kanske en annan tid. Ja, och så scones - vad sjutton var det för nåt?
I dag älskar jag språklig bredd, variation, lekfullhet, äventyrlighet, doft, färg. Och det gör absolut inget om det är lite gammaldags emellanåt. Det enda jag inte kan komma över – än – är att hon inte hette Enid Blyton, som jag läste mig till, utan det skulle vara – lärde jag mig först långt upp i åldern – Inid Blajton. Kan inte förlaget uppdatera den biten, please. For all your young, Swedish readers.
Vad tycker ni?
(Bild från Bokus)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller med dig!! Men, att ta bort "jolly" - där går gränsen!! ;-)
SvaraRaderaHa det gott!
/Ruben
Först, håller med Ruben. Jolly tycker jag är ett utmärkt ord som man icke bör peta på!
SvaraRaderaSen - att farbror Quentin inte hette Kúentin blev en smärre chock för mig. Tror faktiskt inte jag hämtat mig riktigt från den ännu.
Är det inte mycket annat i Femböckerna som känns antikvariskt? Det handlar ju inte bara om språk utan förhållningssätt, vad som är spännande, barn och vuxna och allt annat som har förändrats enormt. Och i stort, vem läser Femböcker idag? Det måste vara en rätt liten speciell grupp.
SvaraRaderaHur går det dåtidens halvrasistiska värderingar om små snoriga zigenarpojkar och tattare och svartmuskiga skurkar? Sånt kanske de redan har ändrat förresten. "Jolly" känns ju rätt oförargligt. :-)
SvaraRaderaEva och Snowflake, ni är inne på lite samma sak, något bortom språket. Vad jag förstår av rapporterna är det dock bara just ord, i sig, som ansetts omoderna, och därför obegripliga för dagens engelska ungar.
SvaraRaderaSjälv vill jag inte läsa om den i dag, skulle antagligen vara en traumatisk upplevelse - men de har en plats i mitt historiska, litterära hjärta. Precis som Djungelpinnen har det i min historisk glassparad (GB tog bort den eftersom den innehöll giftiga färgämnen...jag minns att jag tyckte det var en så knäpp anledningen. Jag försvarar mig med att jag var 9 eller när det hände.)
Nostalgi - böcker eller prylar är väl hugget som stucket. Har ett par gamla 5-böcker i hyllan och näns inte slänga dem. Själv är jag förtjust i gamla läseböcker ( kanske har det med yrket att göra) och böcker med vackra bindningar. Kan inte så mycket om just böcker men gamla halvfranska band har ofta ett väldigt fint 'papper' på pärmarna. Ibland är omslaget finare än innehållet.
SvaraRaderaFortsatt trevlig helg
Birgitta
Oj, nu blev jag nostalgisk. Kan nog säga att 5-böckerna faktiskt har bidragit till att jag tycker så mycket om England. Jag älskade beskrivningarna av den engelska landsbygden. Och som jag drömde att få besöka Kirrin Cottage och Kirrin Island. Och som dom åt sedan. Skinka, ägg, en bit ost, en bit bröd ... och så scones. Inte överraskande att en av mina absoluta engelska favoriter är Cream Tea.
SvaraRaderaMen å andra sidan var jag lite "amerikaniserad" som barn också och det kan jag skylla på Kitty-böckerna. Jag var dessutom helt säker på att hennes efternamn, Drew, uttalades "Driiv". Tyckte det lät så snyggt när man sa "Kitty Driiv". Det rimmade ju på detektiv. När jag sedan fick reda på att hon hette Nancy i original och att efternamnet skulle uttalas Dråå så forlorade Kitty-böckerna lite av sin glans. Nancy Dråå, detektåå ... nej det gick ju bara inte.
Och att "Jolly" skulle vara föråldrat .. nä nä, det kan jag bara inte gå med på ;)
Kära Nilla,
SvaraRaderaNämen, så underligt. Inser här att jag trots att jag varit inne och kikat här hos dig på detta inlägg, inte lämnat en kommentar. Vilket jag ju hade tänkt... Men det berodde nog på att jag befann mig på mina föräldrars erbarmligt usla internetuppkoppling och i ett uppgivet ögonblick gav upp om att kunna kommentera en endaste blogg... ;-D
Med min lärarbakgrund och mitt stora litteraturintresse är ju frågorna du berör något som har stötts och blötts i mitt huvud också. Jag är också kluven. Å ena sidan blir jag förtvivlad när man i ett tafatt försök till modernisering i "tillgänglighetens tecken" helt massakerar originaltexten, samtidigt som jag ju vet att varken jag eller många med mig aldrig skulle ha tagit oss igenom en del av den riktigt åldriga, klassiska litteraturen, om man inte hade rensat upp lite i den arkaiska språkdjungeln åt oss först... Hm, en inte alldeles enkel fråga med ett inte alldeles entydigt svar...
Oj så babblig jag blev så här på nattkröken. Egentligen tittade jag ju in för att tacka dig för dina betydelsefulla och mycket uppskattade ord hos mig. Du gjorde mig SÅ glad och jag känner mig stärkt och stolt. Tack!
Hoppas allt är väl med dig. Jag förstår att du behöver fokusera på annat nu, men jag saknar verkligen dina inlägg.
Varma hälsningar,
Helena, The Swenglish Home
Jag har försökt få mina söner att läsa femböckerna, men utan resultat. De har börjat men snabbt lagt ifrån sig böckerna.
SvaraRaderaKanske beror det på språket, kanske skulle en modernisering av språket hjälpa. Jag vet inte.
Jag önskar dock att de också kunde få en relation till böckerna så som jag själv har haft. De har en alldeles speciell plats i mina barndomsminnen. Å andra sidan kanske jag bara blivit tillräckligt gammal för att säga "det var bättre förr."
Hejsan, hoppsan, ville bara säga att du - och din blogg - är saknad!
SvaraRadera