torsdag 14 april 2011

Guldläge



Först är det på sin plats med en ursäkt. En offentlig avbön. Jag är en skugga av mitt forna bloggarjag. Inget mer än ett oregelbundet återkommande "kanske". Jag skyller på mina noveller. Jag skyller på min långsamhet, och att tiden är snål, räcker nätt och jämnt. Fast visst suger det i inläggsfingret emellanåt. Kanske får man vara glad att man åtminstone har en kroppsdel som är extrovert, social, och som inser värdet av att inte alldeles tappa kontakten med verkligheten. Och er, kära, tålmodiga läsare.

Hur som, jag hade skrivit ett stycke (i en av de långsamma novellerna), där det förekom en död insekt (man kan ju genast ana att det är en munter historia). Det var en symbolisk insekt, förstår man ju. En poetisk omskrivning som det så vackert heter. Metafor. Litteraturen är full av dem. Inget nytt.

Men man väntar sig inte en metafor i det verkliga livet. Fast det var just det som inträffade, alldeles efteråt. Jag öppnade en av mina favoritböcker* senaste året (nä, överhuvudtaget faktiskt), rakt av bara. Mitt i (jag har läst den så många gånger att det inte längre spelar någon roll var jag slår upp den). Där, på sidan, låg en död insekt. Men det var ingen vanlig skrumpen mygga (som man möjligen skulle kunna tänka sig att hitta i verkligheten också på märkliga ställen utan att den därför fick någon metaforstatus). Det var en guldmygga. Hela insekten, från topp till vad de nu har längst ut på fötterna, skimrade som av guld. Bilden är alltså inte manipulerad med (den lyckas snarare inte fullt återge hur guld vi pratar). Sån var den. Fullständigt tillplattad, men i guld.

Vän av metaforer (d v s undertecknad) blev alldeles till sig i tolkningstagen. Vad kunde detta betyda? Och hur stod den i relation till mitt eget litterära flygfä?

Döda insekter skänker guldglans åt nya författarskap.

eller bara

Stoppa in en övervärderad, död insekt i din bok och se den falla platt. Och då menar vi rejält utslätad.

Det är så det är med metaforer, det är en tolkningsfråga.

F-n också. 






* Darling River av Sara Stridsberg. Underbar. Grotesk, vacker, obehaglig, ljuvlig. Har du den kvar avundas jag dig.

12 kommentarer:

  1. Att även det mest oansenliga kan förvandlas till guld om det fångas rätt? Kanske. Just nu är jag själv mitt i värsta skrivkramp, eller nästan livskramp, känns det; inget spirar, allt är stelt. Jag söker tröst i trädgården som vanligt, och hoppas att det lossnar bland vårdagg och fågelkvitter. Du borde nästan rama in sidan med guldmyggan, den känns väldigt speciell...

    SvaraRadera
  2. Att hitta en guldförgylld mygga i sin favoritbok betyder säkert något alldeles speciellt. Spännande!
    Hoppas du berättar vad det blir för fortsättning.
    trevlig helg
    Birgitta

    SvaraRadera
  3. Jag har ingen tolkning, jag blev bara så glad över att hitta ett inlägg här hos dig. och vilket inlägg!

    Glad påsk också. :-)

    SvaraRadera
  4. Hej Nilla,

    Vilket härligt inlägg! Och nog måste det väl betyda något lite extra... att få en guldmygga "i famnen", om än lite tillplattad så där? Och just när du skrivit om en död insekt. Hm, det där tål nog att tänkas på :-).

    Jag tänker på dig tätt som oftast och undrar hur du har det och hoppas att det går bra med ditt skrivande. Jag är ju ett stort fan och tror därmed förstås att det går bra, men å andra sidan kan jag ju ana att det inte alltid är helt lätt att vara författare, att finna inspirationen när den behövs och ron att formulera tanken.

    Hur som helst så hoppas jag att du mår bra och önskar dig allt gott på vägen mot novellsamlingen!

    Varma hälsningar,
    Helena

    SvaraRadera
  5. Åh, jag älskar sådana här otroliga saker som inträffar. Jag tror att den myggan kommer att bli guld värd för dig. Jag tror att det var ett tecken.

    Lycka till med novellsamlingen! Och du behöver inte be om ursäkt för att du inte hinner blogga. Förstår precis hur det är. Tiden räcker inte till. Men när det kommer ett inlägg från dig blir det som vanligt ett riktigt guldkorn.

    Ha en riktigt skön helg!
    Anita

    SvaraRadera
  6. Fint. Jag hoppas att du har läst Utrensning.

    SvaraRadera
  7. Jag gillar verkligen det här inlägget. Har kommenterat det minst två gånger men det verkar inte ha gått fram eller så har de blivit censurerade :). Eller så var det bara som jag tänkte. Kram

    SvaraRadera
  8. Kersti, här censurera vi inte, lovar. Har inte sett dina tidigare försök. Men jag tycker Blogger uppfört sig ogästvänligt rent allmänt på sisitone, också mot blogginnehavaren själv.

    SvaraRadera
  9. Eva, yes, jag har läst Utrensning. Solid, stark. Samtidigt oväntat traditionell. Det jag föll för hos Stridberg var hennes kreativitet. Hon tog mig på en resa (bokstavligen) jag inte hade förutsett, både språkligt och i berättelsen.

    SvaraRadera
  10. Nu läser jag den. Den är precis så som du skriver. Jag funderar på hur den kan vara så vacker och samtidigt så hemskt obehaglig och störande. Den skaver men på ett fantastiskt sätt. Jag blir tvungen att ta långa pauser och ändå vill jag bara fortsätta att läsa.

    SvaraRadera
  11. Hej igen, Nilla! Du får ta och skriva i bloggen. Du behövs out here in cyberspace. Utrensning som traditionell, ja, på somliga sätt kanske men det är verkligen inte det jag primärt skulle säga. Hennes ämnesval och slutsatser (som jag upplever dem) är allt annat än traditionella. Darling River har jag inte läst men borde. Det är svårt att läsa just nu: http://jahaja.blogsome.com/2011/09/14/hemma-igen/

    SvaraRadera
  12. Saknar dina blogginlägg Nilla! Nu när hösten kommit på allvar så har man lite mer tid att sitta vid datorn och då saknar man sina bloggfavoriter. Hoppas allt är bra med dig. Här har det blåst riktiga höststormar idag. Jag har varit ute och skördat de sista tomaterna. Imorgon ska uterummet rustas för vintervila och jag kommer att gå i ide när det gäller trädgård. Lite vemodigt men ändå skönt Och innan man vet ordet av är det dags att börja studera frökataloger igen.

    Ha nu en riktigt skön höst!
    /Anita

    SvaraRadera